Andlighet i sin ursprungsform syftar till den närhet man känner till den helige ande, men har kommit att anta en mer personlig form under årens gång. Många personer som anser sig vara spirituella idag förknippar andlighet med högre medvetande, själslig tillväxt samt personlig och själslig utveckling.
Idag är andlighet ofta, men inte alltid nära förknippat med buddism och hinduism. Det vanligaste är att andlighet är något väldigt personligt, och vilken inriktning den tar är sekundärt jämfört med vad det betyder för individen. För en del människor är det så enkelt som en oidentifierad tro och känsla av något större än en själv. Andra fyller ordet andlighet med en djupare mening som syftar till att vår tillvaro på jorden inte är meningslös och att något större styr i våra liv.
Ibland finns en underliggande 
tro på att vissa människor är mer upplysta än andra. Ibland är andligheten något som finns inom individen själv, som ett sätt att komma närmare sig själv och bli sitt bästa jag, men som inte nödvändigtvis betyder att man jämför sig själv med någon annan. Läkande av själen och individen ses ofta som en del av en persons andliga resa, men även utvecklandet av medkänsla, vishet och allmän strävan efter att bli en bättre människa är viktigt.
En persons egna personliga definition av vad andlighet är förändras ibland också under livets gång. Den gemensamma nämnaren är att det är något som ger livet en större innebörd, en känsla av att vara nära sig själv eller sammanlänkad med allt som finns runtomkring oss. Ibland är det som människor känner sig nära en Gud, och ibland kan det vara en känsla av att vara nära allt som är skapat på den här jorden så som vatten eller skog.